Amos Rex

Foto: Tuomas Uusheimo/Amos Rex

Konstmuseet Amos Rex öppnades i augusti 2018 i Glaspalatset i Helsingfors. Museet erbjuder unika och överraskande upplevelser genom att presentera det senaste, och ofta det mest experimentella, inom nutidskonsten. År 2023 inleddes med långa köer utanför museet, vilket vittnade om den enorma popularitet som Hans Op de Beecks utställning hade bland besökarna. De unga generationernas verk presenterades på den tredje Generationutställningen från mars till augusti. Utställningen presenterade verk av 50 konstnärer och arbetspar i åldern 15-23. Årets sista utställning, med Ryoji Ikedas enorma audiovisuella installationer, öppnades i september och fortsätter att fascinera museibesökarna fram till februari 2024.

I slutet av år 2023 publicerades nyheten om att Kieran Long tillträder som ny museichef i februari 2024. Kai Kartio blir senior rådgivare på museet.

Konstsamfundets samling består av

0

verk

 

0

besökare under 2023

Foto: Cata Portin

Kieran Long

“Amos Rex är en av de mest framgångsrika och spännande institutionerna för modern konst i Europa. Det är en stor ära att få fortsätta det otroliga arbete som Kai Kartio och teamet har gjort sedan 2018.”

Amos Rex öppnade sina dörrar för publiken år 2018, och museet har under sina första fem år blivit ett av Helsingfors mest berömda landmärken. Museets första chef, Kai Kartio, kommer från och med februari 2024 att jobba som seniorrådgivare på museet. Hans efterträdare hittades utanför Finlands gränser.

Museets styrelse ställde höga krav inför rekryteringsprocessen: den nya chefen ska inte bara kunna förvalta det fantastiska jobb som hittills har gjorts, utan också ha förmåga att utveckla museet vidare.
– Kieran Long var den kandidat som bäst motsvarade det vi letade efter, berättar rekryteringsgruppens ordförande Stefan Björkman, som också är styrelseordförande på Amos Rex och vd på Föreningen Konstsamfundet. Förutom ett gediget kunnande på konstområdet har Kieran spännande visioner om hur vi ännu bättre kan utnyttja den unika plats som Amos Rex och hela Glaspalatskvarteret har, i Helsingfors absoluta kärncentrum, säger Björkman.

Kieran Long själv ser en oerhörd potential i Amos Rex.
– Amos Rex är en av de mest framgångsrika och spännande institutionerna för modern konst i Europa. Det är en stor ära att få fortsätta det otroliga arbete som Kai Kartio och teamet har gjort sedan 2018. Det känns spännande att få möjligheten att aktivera en plats i kärnan av Helsingfors, under en period då staden växer och utvecklas. Under hela min karriär har jag jobbat med museer som publika utrymmen. Med sitt läge mitt i Helsingfors har Amos Rex otrolig potential att bli en av stadens viktigaste publika mötesplatser. Jag vill att Amos Rex ska vara en helt speciell kollektiv konstupplevelse för besökarna, säger han, och fortsätter med att ge en eloge till museets ägare, Konstsamfundet:
– Konstsamfundet har en otrolig förmåga att agera och skapa nytt. Under mina sex och ett halvt år i Sverige har jag letat efter motsvarande initiativ från privata sektorn, men det finns inte. Det är tydligt att det finns vad vi på engelska skulle kalla ”a civic mission” och en vision bakom institutionen och bakom Konstsamfundets satsning.

Kieran Long återkommer ofta till den roll som muséer och konst helt generellt ska ha i samhället.
– Öppenhet är viktigt för mig. Det översätts inte alltid rätt, men jag brukar säga att det som är viktigt är ”freedom of imagination”. Museer är värdefulla platser i samhället där vi får tänka hur vi vill och vad vi vill. Där vi får skapa nya tankar, och nya idéer om framtiden. Det handlar om att möjliggöra – det är vad jag tycker att konst och kultur gör bäst. Jag tycker att Amos Rex har gjort det. Med ett blandat program som har lockat en ny typ av besökare, en yngre publik. Det är otroligt spännande.

Kieran Long tillträder sin tjänst den 1 februari 2024. Han kommer nu senast från Statliga arkitektur- och designmuseet ArkDes i Stockholm, där han var överintendent. Han blir den första museichefen i Finland som har rekryterats utanför landets gränser – och det är ett plus, säger Konstsamfundets styrelseordförande Gunvor Kronman, som satt i rekryteringsgruppen.

Man kan säga att Amos Rex utnyttjar den frihet som vi har som privat institution, i motsats till många statliga och kommunala institutioner i Finland. Vi kan hålla dörrarna öppna för kompetens från utlandet, precis som man gör i resten av Norden. Se bara hur många finländare som har chefspositioner t.ex. i Sverige, bland annat i olika kulturinstitutioner, säger Kronman.

Magnus Enckell: Gossar på stranden, 1910. Ingår i Sigurd Frosterus samling som förvaltas av Konstsamfundet.

Konservatorn är viktig men oftast osynlig

Att köpa mediekonst innebär helt nya utmaningar. Dem känner konservatorn Mia Derichs väl till. Hennes arbetstid är uppdelad mellan utställningskonservering och att sköta samlingen. I praktiken har det betytt att hon främst fokuserar på utställningarna. Där ingår bland annat att fundera på hur man konserverar mediekonst.
– En oljemålning kan hålla i hundra år, men mediekonst, som i så hög grad baseras på teknologi, kan vara föråldrad redan följande dag. Långvarig konservering av mediekonst kräver hjälp av utomstående, och det kostar pengar. Apparaterna som verket visas på kan bli föråldrade, och då måste man kanske börja samla på en viss typs datorer för att kunna fortsätta visa verket.

Mia Derichs håller för tillfället på att studera konservering av mediekonst, och ska ta en högre yrkeshögskoleexamen i ämnet.
– Det finns så många öppna frågor gällande mediekonst. Vi har exempelvis teamLabs verk Enso, och nu behöver vi en ny skärm till konstverket. Men konstnärerna är ganska noga med på hurudana skärmar verket får visas, och de vill inte heller att verket kopieras någonstans. Varje gång som vi måste åtgärda något så kostar det, och det är kostnader som man måste räkna in i inköpspriset.

Mia Derichs är den enda konservatorn som jobbar heltid på Amos Rex, utöver henne finns en konservator som jobbar två dagar i veckan. Mycket tid går till att undersöka och vårda verk som ska ställas ut, det gäller både verk som lånas in och Konstsamfundets egna verk som lånas ut. Mia Derichs har jobbat bara med en liten del av verken i föreningens egen samling, det är oftast samma verk som gång på gång lånas ut.
– Det här är en samling med väldigt fina verk, men den vårdar inte sig själv. Därför är det viktigt att satsa på att kontinuerligt upprätthålla samlingen. Konservatorns arbete är dessutom ganska osynligt. När folk besöker en utställning ser de inte att det har gjorts en massa förarbete för att ett verk ska kunna ställas ut.